Nattliv

Jag älskar att leva mitt liv om natten.

När husen omkring mig är svarta

och den enda lampa som lyser

är i ett fönster hundra meter bort.

Då spanar jag varm i hjärtat

bort mot det fönstret

och tänker att vi två delar en hemlighet,

en slags själ,

som älskar att omges av stjärnornas gnistrande ljus

och av mörkrets tysthet som väcker vår kreativitet.

Så slår det mig plötsligt

att i fönstret med ljuset kanske någon står

och tittar medlidande bort mot mig

och tänker att vi två delar en hemlighet,

en slags själ,

som måste vara uppe mitt i natten för att strax gå till jobbet,

eller som som får sova sött under dygnets mörka timmar men faktiskt inte kan

och är ledsna, frustrerade och arga över att det är så.

Jag vill flagga på nåt sätt

att "hallå, inte missförstå,

här inne är det glatt och kul!"

men så får jag ändå dåligt samvete

över att det är för sent för att sova

och för tidigt för att vara vaken.

Jag lyssnar på en skiva till och målar en tavla

innan jag somnar på golvet.

När jag vaknar öm och frusen

och går in till sovrummet

tänker jag att jag borde gå och lägga mig klockan 23 ikväll

men vet redan hur det kommer att bli.

För jag älskar att leva mitt liv om natten.