7 juli 2011

En färgstark solitär i gatulivets bukett.

Med ett knippe ljust purpurfärgade blommor inlindade i vackert papper promenerade jag Regeringsgatan fram. Tänkte hur det hade varit om jag var en av Meg Ryans rollkaraktärer, kanske hon som ägde barnbokhandlen i "Du har mail" tex, då hade jag liksom hoppat fram med vippande kjol, ballerinaskor, stickad kofta i pastell och blont, kort, rufsigt hår, plutat med munnen. Pastellig liksom. Solen skulle skina och plötsligt skulle Tom Hanks dyka upp runt varje hörn. Visserligen sken solen, men där slutade likheterna. Ja, okej, jag kanske hoppade fram lite.

Slog mig ner på bänkarna vid Akademibokhandlen mitt emot Kulturhuset. Då kom han gående. Mannen som borde få titeln "Stockholms Roger Pontare". Inte för att han var överöst med skinn och fjädrar och så, men han hade den där härliga "Här kommer jag och jag är verkligen inte nån dussinperson"-attityden. Enorma kängor med eldflammor på. Nåt slags lädershorts med fransar. En jacka i tusen kulörer. Håret åt alla håll, kanske skymtades en hatt någonstans där inne i det stora burret. Han stegade fram som en kung från forna tider. Men han slutade inte överraska. I ena handen bar han en helt vanlig klassisk kalvskinnsportfölj. Vilken oväntad grej. En riktigt färgstark solitär i gatulivets bukett.

Inga kommentarer: