Romeo & Julia / West Side Story

Det nya året inleddes med en klassisk kärlekshistoria. För en vecka sedan stod det i vardagsrummet ett bord med löjrom, valfritt bubbel, snittar och små fat med druvor, fikon och passionsfrukt. Myskuddar och filtar i överflöd. I dvd:n West Side Story från 1961, en nytolkning av Romeo och Julia, där fejden inte pågår mellan  familjerna Montague och Capulet utan mellan ungdomsgängen Jets och Sharks i New York. Romeo, förlåt Tony, är knuten till Jets och faller pladask för Maria, syster till ledaren av Sharks. Maria motsvarar såklart Julia.

Självklart finns en balkongscen:

Åh, detta sorgliga slut de närmar sig... Bra då att kunna tänka tillbaka till dagen innan. Nyårsafton. Årets sista dag avslutades också den med den klassiska kärleksberättelsen. Bland festklädda premiärlejon packade som sillar (och då menar jag utrymmesmässigt) i Göta Lejons foajé minglade vi fram, skakade hand, kramade om, vinkade ett avlägset "hej". Det var premiär för musikalen Romeo och Julia med Måns Zelmerlöw och Lisette Pagler i titelrollerna. En jukeboxmusikal fylld av låtar från till exempel Eurythmics, Metallica, Beach Boys, Kiss, Christina Aguilera, MC Hammer, Genesis och Spandau Ballet översatta av Calle Norlén.

Ett härligt prassel i salongen när alla fann sin plats; glittriga jeans mötte frasigt siden, klapprande klackar, blad som vändes i programbladet, skratt och småprat. De yngre i publiken kände inte till historien och grät hejdlöst när de började förstå vad som ska hända. Jag grät i slutscenen. Men innan dess var det roligt, fartfyllt och visuellt med snygg koreografi och scenbild. Många skratt. Ibland så många att jag tänkte "får man göra så här med Romeo och Julia?" Men det är klart man får. Efteråt sa tårögda 16-åringar i telefon till sina kompisar "Jag KAN inte berätta storyn, det här måste du bara uppleva själv."

Det är klart att en pjäs som slutar med orden: "For never was a story of more woe/ Than this of Juliet and her Romeo" berör.

Här ett par knappar inköpta på Shakespeare's Globe i London för ett par år sedan. Hos mig sitter de alltid ihop - släktena Montague och Capulet.