På väggen

Någon har skrivit sitt hjärtas mening på t-banans gröna väggar. Väntar med spänning på om någon romantiker ska kontra och skriva dit ett "inte" som tredje ord alternativt fylla på sista ordet så att det står "skitbra" :-)

Tapasterapi

En uppspelt man slår sig ned i tapasrestaurangen inte långt från Sergels torg. Med ena handen stryker han ut ett par veck på skjortan som matchar såväl hans kinder som hans sällskaps blommiga blus. ”Nä men alltså nu är jag bara såååå nyfiken på att höra vad det är med dig, vad är det som får dig att bli så arg och ledsen, jag vet att det inte kan vara jag i alla fall”, han tar en tugga av maten - han har beställt varsin tallrik bläckfisk till dem - hon petar i sin. Verkar vilja äta något annat, vara någon annan eller åtminstone vara någon annanstans.

"Det här är bara sååå gott”, mannens ögon lyser när han berömmer maten på den lilla tallriken och tar sin första klunk vin. Han tar sitt sällskap i hand, de är förlovade, säkert med varandra. ”Du är ju så bra, det finns ingenting du inte klarar, det vet du, men det är ju bara det att det syns ju inte i det du gör”. Han tar en tugga till. ”Och du ÄR ju social även om man kanske inte riktigt upplever det så”. Två sekunders tystnad. ”Ja, men du måste ju säga vad det är, jag sitter ju här och vill bara lyssna på dig”, han vänder sig om och säger med hög röst till servitrisen: ”Du vi hade inte beställt kycklingen, gör om och gör rätt”.

Han ser på sin fästmö, ler med hela ansiktet, böjer sig över bordet och formar de av stekt bläckfisk glansiga läpparna till en pussmun, ”Kom igen, du når om du sträcker på dig”, han blundar och pussar sin dam som efter viss tvekan möter honom över bordet. Hon har inte hunnit säga ett ord. Vi packar ihop och går, men något får mig att tro att de sitter där fortfarande ... och lyssnar.

Romeo & Julia / West Side Story

Det nya året inleddes med en klassisk kärlekshistoria. För en vecka sedan stod det i vardagsrummet ett bord med löjrom, valfritt bubbel, snittar och små fat med druvor, fikon och passionsfrukt. Myskuddar och filtar i överflöd. I dvd:n West Side Story från 1961, en nytolkning av Romeo och Julia, där fejden inte pågår mellan  familjerna Montague och Capulet utan mellan ungdomsgängen Jets och Sharks i New York. Romeo, förlåt Tony, är knuten till Jets och faller pladask för Maria, syster till ledaren av Sharks. Maria motsvarar såklart Julia.

Självklart finns en balkongscen:

Åh, detta sorgliga slut de närmar sig... Bra då att kunna tänka tillbaka till dagen innan. Nyårsafton. Årets sista dag avslutades också den med den klassiska kärleksberättelsen. Bland festklädda premiärlejon packade som sillar (och då menar jag utrymmesmässigt) i Göta Lejons foajé minglade vi fram, skakade hand, kramade om, vinkade ett avlägset "hej". Det var premiär för musikalen Romeo och Julia med Måns Zelmerlöw och Lisette Pagler i titelrollerna. En jukeboxmusikal fylld av låtar från till exempel Eurythmics, Metallica, Beach Boys, Kiss, Christina Aguilera, MC Hammer, Genesis och Spandau Ballet översatta av Calle Norlén.

Ett härligt prassel i salongen när alla fann sin plats; glittriga jeans mötte frasigt siden, klapprande klackar, blad som vändes i programbladet, skratt och småprat. De yngre i publiken kände inte till historien och grät hejdlöst när de började förstå vad som ska hända. Jag grät i slutscenen. Men innan dess var det roligt, fartfyllt och visuellt med snygg koreografi och scenbild. Många skratt. Ibland så många att jag tänkte "får man göra så här med Romeo och Julia?" Men det är klart man får. Efteråt sa tårögda 16-åringar i telefon till sina kompisar "Jag KAN inte berätta storyn, det här måste du bara uppleva själv."

Det är klart att en pjäs som slutar med orden: "For never was a story of more woe/ Than this of Juliet and her Romeo" berör.

Här ett par knappar inköpta på Shakespeare's Globe i London för ett par år sedan. Hos mig sitter de alltid ihop - släktena Montague och Capulet.