Grattis Jussi!

Idag skulle Jussi Björling ha fyllt 100 år.

För ett par år sedan kände jag varsamt på hans ansikte. Drog handen över hans profil. Lite osäker på om det verkligen var tillåtet att göra så. Jag och en av de få som i mitt tycke kan matcha Jussi var precis på väg in till Jussi Björlings museum i Borlänge, Dalarna. En byst över den älskade tenoren tronar vid ingången. Jag känner fortfarande hans ansiktsdrag mot min hand.

En engagerad man med grått hår och stickad tröja gjorde allt han kunde kan för att hjälpa till rätt artikel, rätt ljudinspelning eller just det där klippet från 50-talet som är så fint. Gamla kostymer från olika produktioner placerade i olika gångar, bilder, bilder, bilder överallt, vykort, brev från Carusos fru. Nästa gång jag är i närheten stannar jag en hel dag och bara lyssnar och tittar och lyssnar och tittar och lyssnar...

.

iPod-sångaren

”Iiiiiiiiii wanna daaaaaaance with soooomebooooodyyyyyyyyyyyyyy, withhh somebody whoooooooo looooooves meeeeeeeeee”. Personen som sjunger gör det högt, på alla sätt. För kung och fosterland och hela t-banevagnen sjunger han ut, gissningsvis lyckligt omedveten om att andra faktiskt hör.

En man med välansat skägg och svart täckjacka med pälskrage tittar upp från sin tidning, ler och möter min blick. Vi gillar båda underhållningen. En kvinna med trötta ben, ena handen i godispåsen och den andra i ett fast grepp runt mobilen verkar inte märka nåt.

Plötsligt inser nog iPod-sångaren att han faktiskt sjunger ut och slutar mitt i en mening, samlar ihop sina saker och hoppar med blossande kinder av på nästa station.

Den enda röst som hörs säger ”Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs.” Jag saknar redan iPod-sångarens Whitney-låtar, plockar upp mina vita hörlurar ur väskan och ber till högre makter att det inte blir jag som sjunger ut högt nästa gång!