”Iiiiiiiiii wanna daaaaaaance with soooomebooooodyyyyyyyyyyyyyy, withhh somebody whoooooooo looooooves meeeeeeeeee”. Personen som sjunger gör det högt, på alla sätt. För kung och fosterland och hela t-banevagnen sjunger han ut, gissningsvis lyckligt omedveten om att andra faktiskt hör.
En man med välansat skägg och svart täckjacka med pälskrage tittar upp från sin tidning, ler och möter min blick. Vi gillar båda underhållningen. En kvinna med trötta ben, ena handen i godispåsen och den andra i ett fast grepp runt mobilen verkar inte märka nåt.
Plötsligt inser nog iPod-sångaren att han faktiskt sjunger ut och slutar mitt i en mening, samlar ihop sina saker och hoppar med blossande kinder av på nästa station.
Den enda röst som hörs säger ”Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs.” Jag saknar redan iPod-sångarens Whitney-låtar, plockar upp mina vita hörlurar ur väskan och ber till högre makter att det inte blir jag som sjunger ut högt nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar