För ett par år sedan kände jag varsamt på hans ansikte. Drog handen över hans profil. Lite osäker på om det verkligen var tillåtet att göra så. Jag och en av de få som i mitt tycke kan matcha Jussi var precis på väg in till Jussi Björlings museum i Borlänge, Dalarna. En byst över den älskade tenoren tronar vid ingången. Jag känner fortfarande hans ansiktsdrag mot min hand.
En engagerad man med grått hår och stickad tröja gjorde allt han kunde kan för att hjälpa till rätt artikel, rätt ljudinspelning eller just det där klippet från 50-talet som är så fint. Gamla kostymer från olika produktioner placerade i olika gångar, bilder, bilder, bilder överallt, vykort, brev från Carusos fru. Nästa gång jag är i närheten stannar jag en hel dag och bara lyssnar och tittar och lyssnar och tittar och lyssnar...
.
4 kommentarer:
Han var fantastisk!!!
Kram till en fin blogg!
Lena
Ja, visst var han! Och tack, vad glad jag blir!
Kan meddela att det sitter Jussi-foton i typ alla skyltfönster här Borlänge. Dom är stolta över bygdens son!
Han var tydligen i Gagnef ibland - det berättas ofta om ett stort kalas i Bergkvists trädgård där han stod på bordet i bersån och sjöng... Bergkvists Järnhandel är ett klassiskt hus i byn (som en gång i tiden hade telefonnummer 1 :-)) - det var det huset Jennie köpte när hon flyttade tillbaka till Dalarna!
... nu bor vi ju i gamla Svensson Kafé, ett annat tradtitionstyngt hus. Tycker det finns nåt fint i att få bli en del av historien... det är också påtagligt hur alla gamla profiler och bybor lever vidare.
Ååååh Peter... Låt oss ha ett partaj likt de hade i Bergkvists trädgård! Det låter helt fantastiskt, speciellt när man tänker sig att Jussi stod där på bordet i bersån och sjöng...
Bra att de är stolta över Jussi, vet du jag undrar om han inte är född i ett litet hus (nu rivet) ungefär där du jobbar. Ännu en del av historien :-)
Skicka en kommentar