Tisdag morgon. Bussen är försenad. Jag ringer jobbsamtal och är nöjd över att få jobba utomhus. En arg gubbe skäller ut busschauffören när han anländer 15 minuter senare än tidtabell. Samtidigt kommer ett par halkandes fram på den glashala marken, likadana jackor i grovt men liksom metalliskt grått material, slitna jeans, kängor.
"Gumman, du hinner, annars tar vi bara nästa buss, du behöver inte stressa", säger mannen till sitt damsällskap.
Ganska gulligt tycker jag.
De sätter sig framför mig. Han tappar ner nåt på golvet och hon böjer sig genast fram för att plocka upp det. "Men din idiot, kan du inte ens plocka upp det, skärp dig, dig kan man aldrig lita på".
Hon tittar på honom och böjer sig ned igen, hon böjer inte benen. Jag ser mer än jag hade behövt. Hon får inte upp det som jag nu ser är sex stycken ölburkar, de där blå.
"J-vla sopa, skärp dig för f-n", muttrar han.
Till slut lyckas hon plocka upp dem. Han tar över förpackningen och lägger den i en kasse där tre förpackningar redan väntar.
Det är dags för dem att hoppa av. Hon trycker på stoppknappen. Han ser på henne under lugg och ler inställsamt.
"Gumman, nu ska vi ha en riktigt trevlig dag."
Hon tittar snabbt på honom, mannen som hon har en likadan jacka som, det är som om en slöja lägger sig över hennes blick, hon vänder bort huvudet. Hon ler inte tillbaka.
Plötsligt känns det inte så gulligt längre.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar