T-centralen i rusningstrafik. Det väller fram människor, överallt. Gula, röda och blå täckjackor sticker ut bland svarta och grå. Allt känns vintertrött och grådaskigt bland neddragna mössor och röda nästippar. Tomma blickar, fokus på målet. Rosförsäljare här och där: "Rosor, rosor någon?". Butikerna skyltar med choklad och andra godsaker. På väg till bussen. Armbågar, knuffar, ett enstaka förlåt. Arga barn vägrar äta falukorv, kräver varmkorv istället, sparkar på pappas ben. Går ombord. "Hallå, hör du mig?, hallåå, hallå". Barn som surrar högre än en tryckpress. Jag önskar att jag var hemma. Ett snabbt tryck stoppar bussen, ut i kylan, ut i tystnaden. Andas ut.
En kort promenad. De tända marschallerna visar vägen mot kvällens event.
Teaterfoajé i premiärskrud. Det väller fram människor, överallt. Paljetter, sidenblusar, färgglada smycken sticker ut bland svart och grått. Allt känns glammigt och gnistrande bland frisyrer som nästan nuddar taket. Igenkännande blickar, fokus på målet. Röda rosor i stora buketter: "Var lämnar jag rosorna någon?". Några bär på choklad och andra godsaker. På väg till biljettkassan. Armbågar, knuffar, några pussar på kinden. Inga mackor finns att köpa, äter varmkorv istället. Går in i foajén igen. "Hej, hallå där, så länge sen". Vuxna som surrar högre än en tryckpress, högre än barnen på väg hem. Jag känner mig hemma. Vi går till våra platser, ser föreställningen, småpratar. Sen ut i kylan, ut i tystnaden. Andas in.
En promenad i kärt sällskap. Stockholmstrafikens blinkande ljus leder oss fram till t-banan där rusningstrafiken är ett minne blott.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar