Du har sett OS. Säkert ett och annat VM. Men har du någonsin sett kontorsanställda tävla om rätten att använda avdelningens kopiator?
Armbågar som vässas. Ett fast tag runt magnetnyckeln som inte bara öppnar dörrar utan också är den magiska grej som gör att man får ut sin utskrift, kan kopiera eller - i de fall det fortfarande sker - faxa. Blick möter blick. De leenden som växlas visar väl mycket tänder.
På vår avdelning finns EN kopiator/skrivare. Vi kan också skriva ut på våningen ovanför och under. Vi är en kommunikationsavdelning. Vi är många. Vi skriver ut. Ja, trots det papperslösa samhället skriver vi ut. Någon gör inbjudningar, en annan korrektur på programblad, en tredje turnélistor, en fjärde ett utskick och så där håller det på. Det gäller att vara först i arbetskön. Och vill man umgås socialt ska man helst inte skriva ut för många exemplar.
En ung dam från våningen under kommer in i vårt kök, liksom smyger sig fram. Ett rart leende på läpparna. Snudd på en gloria runt huvudet.
- Ehum, funkar möjligen er skrivare/kopiator?
- Nej, säger en annan dam bestämt. Du får gå upp ett plan och kopiera.
-Ok
-Meeeeeeeeeeennnnnn, då får du försöka komma före mig förstås, ropar infogivaren, slänger sin kopp, girar åt vänster, kollegan från nedre plan skriker, skrattar, springer. Infogivaren gör likadant, kutar snabbt, snabbt för att ta ledningen. Klapprande steg ekar från trapphuset. Må bästa kollega vinna!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar