Iskallt. Sitter och väntar på bussen. Dubbla vantar. Det hjälper inte. Frusna fossingar.
En farbror med grön täckjacka, träkäpp och pälsmössa spatserar fram och tillbaka. Ett tonårsgäng snackar högt, snabbt och i förvånansvärt långa meningar med tanke på det begränsade antal ord de använder. En kvinna med grå jacka, sån där mössa med pälsboll och flera matkassar hasar sig fram. Pälsmössefarbrorn börjar prata med henne om att bussen är sen. Jag tror att de känner varandra men det visar sig vara fel. Han pratar om kylan. Jag vill helst vara i min egen värd, men så tänker jag "vad fasen, in i leken med dig".
Och så kul vi får, pälsmössorna och jag. Farbrorn kommer från Malmberget och handlerskan är finlandssvensk. Jag är mitt inne i arbetet med en finsk pjäs med finlandssvensk ensemble och har några av mina käraste personer i Malmberget. De lär ut finska ord, ger tips om where to go i Helsingfors, berättar om köldrekordet i Malmberget 1961 när det var 51 grader kallt, och jag ångrar mig sen att jag inte kunde hålla tyst utan var tvungen berätta att jag upplevt 52 grader vid Hornavan i Arjeplog en gång, han borde ha fått "vinna", jag var ju knappt ens ute den dagen.
Bussen kommer och pälsbolletjejen och jag sätter oss tillsammans och pratar resor och teater. Efter ett tag är det är dags för mig att hoppa av.
"Nej, måste du gå redan!", säger hon.
"Hej då, trevlig kväll", ropar pälsmössemannen när jag går ut.
Båda vinkar.
Jag vinkar tillbaka. Glad över att jag inte stannade i min egen värld. Varm inifrån och ut.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar